tisdag 20 september 2011
...pyssel och stök...
Vi handlade en present till honom idag, och när jag satt på bussen på väg hem tittade jag på etiketten min man skrivit där det stod "grattis på två-årsdagen Bastian önskar mamma och pappa." Och då blev det alldeles suddigt och blött i ögonen. Tänk att "mamma" är jag.. Helt otroligt. Undrar när det ska sjunka in att man är förälder?
Men nu hinner jag inte skriva mer för nu måste jag baka tårta, hepphepp!!
torsdag 1 september 2011
...nattligheter...
Det lustiga som händer när jag plötsligt får en massa egentid är att jag verkligen inte vet vad jag skall göra med den! Jag vill liksom göra allt samtidigt! Samtidigt som jag bara vill slappa. Men men. Jag har mycket att fundera på, men inget jag skall tråka ut er med här.
Förhoppningsvis kommer jag ihåg att boka en tid på vårdcentralen i morgon för min tinnitus. Det har tjutit i öronen på mig nu i två veckor, och jag börjar bli rätt leds på det hela. Jag tror att det beror på att jag biter ihop käkarna hårt som tusan när jag sover, men vet inte riktigt hur ajg skall sluta med det, eller varför jag över huvudtaget börjat.
Min lilla hantverksstuga har nu tre beställningar i alla fall, vilket är kul. Väntar på en stor leverans tyger ifrån stoff och stil, iiiih!
lördag 27 augusti 2011
...tivoli...
Virvelvinden - min stora kärlek!
torsdag 25 augusti 2011
..hmmm...
onsdag 24 augusti 2011
...huvudbry...
Jag sitter här i natten och försöker finurla ut hur tusan jag skall göra med hemsida för eventuell försäljning av mina alster. Det går inte alls bra. Känns sjukt att jag som är utbildad inom grafisk design sitter och stirrar på datorn som en idiot utan att ha en aning om hur jag gör en egen websida... argh.
söndag 21 augusti 2011
...en resa i motsrävighetens tecken...
Detta var alltså igår. Idag var vi ute hos min käre bror med familj på Lidingö och åt en lunch som bestod av en otroligt god sallad som mycket troligt kommer dyka upp i min matblogg så småningom. Vi hann tyvärr inte vara där så länge eftersom vi hade ett tåg att passa, men ett par timmar hann vi ses i alla fall. Sedan började...
...den långa resan hem
Min bror var gullig nog och skjutsade oss hela vägen till Skeppargatan på Östermalm där vi huserade. Tack vare detta fick vi lite extra tid så jag hann ge loppan mat innan vi stack. Vi samlade ihop oss själva samt våra saker och gick ner till porten bara för att upptäcka att skyarna hade öppnat sig. På med regnskydd på barnvagnen och iväg i stora kliv till T-banan på Karlaplan.
Där hittade vi ingen hiss, så vi gick in på köpcentrumet Fältöversten och letade där, men ingen hiss uppenbarade sig där heller, så det var bara att kånka ner våra två stora bagar plus två påsar samt barnvagn innehållandes liten Lorp ner för trapporna. När vi väl hade köpt biljetter hade vi troligen precis missat ett tåg, för det var åtta minuter tills nästa skulle gå till T-centralen där vi skulle ta vårt tåg. Detta innebar en viss stress i min mage eftersom det skulle innebära att vi hade tio minuter på oss när vi kom till T-centralen att hitta en hiss som tog oss upp till långa gången, knalla ner för den och sedan hitta rätt perrong och kliva på tåget med barnvagn (som vi var tvungna att ta av hjulen på för att få ombord den på tåget). Borde funka, men bara om inget gick snett. Med det var en sådan dag idag.
När vi kom fram till T-centralen var det tjockt med folk och rätt svårframkomligt med alla våra grejer, men vi tog oss fram till hissen, som såklart hade en stor fin röd lapp som glatt förkunnade att hissen var trasig. Så då var det bara att göra samma manöver som tidigare, fast i en längre trappa denna gång. En tredjedels väg uppför trappen medan vi bar på lillan i vagnen ramlade en påse som legat under vagnen ut, och ett litet hav av barnleksaker föll ut i trappen.
Det är lite svårt att plocka upp saker när man har händerna fulla av barnvagn, så jag hann nog få lite stirrig blick i mitt tidspressade tillstånd innan två personer magiskt uppenbarade sig, där den ena hjälpte till att plocka sakerna i påsen och den andra hjälpte till med vagnen. Och detta i Stockholm, där folk inte brukar vara direkt snabba på att hjälpa främlingar. Mycket uppskattat.
Väl uppe försökte vi ta igen vår förlorade tid genom att pinna på ännu snabbare. Vilket var lättare sagt än gjort genom folkhavet.
Vi kom i alla fall fram till perrongen med fem minuter i godo, och när vi skulle ta hissen stod det en tjej därinne med en jättelik resväska, så jag sa till Ricki att ta trappen så skulle jag ta hissen med barnvagnen. Bökade stressat och galet klumpigt in vagnen och försökte åka upp med den. Vilket hissen tydligen tyckte var en urusel idé, för den rörde sig minsann inte ur fläcken. Både jag och tjejen med megaväskan fick något vilt i blicken när vi insåg att även denna hiss var trasig. Så ut ur den förbannade pissluktande hissen och fram med telefonen för att ringa Ricki så han kunde hjälpa mig upp med vagnen. Tre minuter till avgång. Ringer Ricki, då dör telefonen!! Trots att den nästan är fulladdad! Försöker ropa men han hör mig inte. Stress.
Då förbarmar sig den hjältemodiga tjejen med megaväskan, och kånkar först upp sin väska, och hjälper mig sedan med vagnen upp för halva trappen. och sedan dyker Ricki upp (tack tack tack snälla tjej med megaväska). Kommer upp på perrongen regnblöt som en dränkt råtta, svettig och adrenalinstinn som aldrig förr, bara för att konstatera att tåget är 20 minuter försenat. Gah!
Eftersom tåget är sent blir det lite hetsigt när alla ska på samtidigt och sådär, men inget anmärkningsvärt. Lilla Lorp var rätt gnällig hela resan ner, men annars gick resten av tågturen utan missöden.
Vi rullar in i Malmö vid elva på kvällen mitt under Malmöfestivalen, så det är fullt med folk. Men inga problem att köpa biljett och hitta ett tåg till Hyllie dit vi skulle för att hämta vår bil på Rickis jobb-parkering. Vi åkte dessutom med ett av de nya tågen och jag blev verkligen otroligt impad! Mycket snyggt!
När vi är framme vid Hylle promenerar vi en tio minuten en kvart eller så för att komma fram till Rickis jobb där bilden står och väntar på oss. Byggnaden är inhägnad och man tar sig in genom en väldig metallgrind som öppnas med passerkort samt kod. Men Ricki har glömt koden.
...
Efter att ha slagit in samma kod varje dag i två år, lyckas han glömma bort den just precis den dag vi råkar stå där med en himla massa packning, en trött gnällig bebis med bajsfylld blöja (och inget att byta till eftersom hennes mamma är en klant), trötta och resdammiga efter närmare sex timmar på tåg, strax innan tolv på natten, mitt ute i ingenstans och har vår bil femtio meter bort men kommer inte åt den eftersom min älskade make fått totalt hjärnsläpp.
Så han prövar igen. Och igen. Och igen. Och igen. Och igen, men då lyser det ilsket rött 3x fel kod! vilket vi trodde innebar att det inte gick fler gånger så jag börjar muttra ganska ivrigt. Dock går det att pröva igen efter en liten stund. Så nytt försök på nytt försök i all oändlighet (med olika kombinationer såklart).
Efter en kvart eller så breder jag ut en filt på gräset och sätter mig ner och lutar mig mot staketet för att amma loppan som blivit väldigt missnöjd med tillvaron. Det måste verkligen ha sett helt vansinnigt ut alltihopa. Jag tror dessutom att grinden är kameraövervakad, så någon lär klia sig i huvudet om de ser övervakningsfilmen. Klockan var då kvart över tolv, men jag hade luskat ut att det gick en buss från Hyllie station klockan ett, så gick allt åt skogen kunde vi gå tillbaka och ta den till Trelleborg, för att sedan ta en tjugofem minuters promenix hem genom Trellehulla, vilket vi alla såg omåttligt mycket fram emot med all tung packning!
Jag fick Ricki att spatsera omkring och försöka tänka på annat för att se om koden skulle ploppa upp i huvudet, vi försökte skriva upp alla misslyckade försök, jag försökte få honom att bara slå koden utan att tänka, men fel fel fel fel. Han morrade, jag kånkade bebis och peppade.
Vid halv ett någon gång sade jag till honom att strunta i det och berätta för mig om sitt första minne istället. Då berättade han om en händelse jag redan kände till. Jag frågade istället efter nästa minnesbild, och då drog han sig till minnes hur han hade bajsat genom blöjan och en rund liten bajsboll hade trillat ner längs benet och rullat iväg från hans byxben. En diskussion uppstod om huruvida han verkligen kom ihåg något från blöjåldern, och om han verkligen haft blöja på sig vid tillfället eller ej. Jag avbröt det hela genom att säga till honom att snabbt slå koden, vilket han gjorde. Grönt! Halleluja!
Vi konstaterade att jag är ett geni (höhö) och väntade på att grinden skulle öppnas. En saftblandare blinkade glatt, och grinden surrade, men ingenting! En halvtimmes kamp för att komma på den förbannade koden och så vägrar grindhelvetet öppna sig!! Vi prövade med rätt kod igen, samma resultat. Happ!
Alldeles på insidan av grinden fanns den andra kodmackapären, så vi tänkte att det kanske funkar om man testar inifrån istället. Detta innebar att man fick sträcka sig in genom gallret och först flasha passerkortet för att sedan slå koden genom att bara känna sig fram på knapparna eftersom man inte kunde se dem från det hållet. Jag blev lite nervös, eftersom det fanns en viss risk att skada sig ordentligt om grinden började öppna sig utan att man hunnit dra tillbaka armen om grinden rörde sig åt höger. Men Ricki lugnade mig med att den rörde sig åt vänster, och garanterade att han var säker på sin sak. Eftersom det var lite svårt att både flasha kortet och trycka på knapparna fick jag hantera bebis och kort medans Ricki slog koden. Efter femte försöket lyckades han få in rätt kod. Vi väntade andakstsfullt, men näpp.
Ricki utbrast frustrerat att det var väl ända själva fan att vi kommit så långt bara för att upptäcka att grinden inte funkade som den skulle. Efter han sagt detta drog han först frustrerat i grinden åt det håll han sagt att den skulle öppna sig. Sedan drog han den åt armbrytarhållet, och jepp..Då glider eländet upp! Så vi kunde knuffa upp den manuellt. Mycket underligt men samtidigt väldigt underbart!
Maken kutade in och hämtade bilen fort som tusan innan något annat elände inträffade, och jag drog igen grinden. Sedan testade Ricki att öppna den för hand när inte det var grönt ljus så att säga, och den gick att öppna då med! Så den hade gått att öppna hela tiden! Argh!!!
Nu när jag skriver detta och betänker att det lyste lampor inne på kontoret börjar jag ju fundera på anledningen till detta. Då tänkte vi att den bara var trasig, men tänk om det var inbrott? Måste tala med maken om det imorgon!
Vi kunde i alla fall tuffa hem med bilen till Trelleborg, byta blöja på dotter samt lägga henne, och hittade dessutom ett utbetalningskort på 1500 under brevlådan, vilket är extremt välkommet!
Slutet gott allting gott. Nu är klockan 4.10 och jag skall äntligen krypa i säng och sova. Jag ber om ursäkt ifall min berättelse varit långrandig. Tro mig, det var den för oss också!
Godnatt!
P.S Jag beklagar att min kommatering och meningsbyggnad är en katastrof (för att inte tala om stycke-indelningen) men jag ser dubbelt av trötthet så skyller på det!
lördag 13 augusti 2011
...Sömnad...
torsdag 11 augusti 2011
...Bludder...
Jag har med andra ord varit aningens trött idag. Som vanligt. Och nu skall jag lägga mig, för jag har hunnit glömma bort allt jag skulle skriva eftersom jag under tiden jag skrivit denna lilla text försökt natta Loppan och gett henne mat under en halvtimme. Jag återkommer när jag funnit min hjärna igen!
onsdag 3 augusti 2011
...kaffe...
Jag gjorde ett otroligt klantigt felgrepp igår när jag skulle klippa ut första delen till Loppans klänning och klippte när delar av tyget hängde ner från bordet. Klart det blir snett när tyget dras av tyngden. Suck. Fail. Bara att hoppas på att det antingen går att rätta till eller att det finns tyg nog till en ny del.
tisdag 2 augusti 2011
lilla Lorp
...sy sy sy...
Nu är klockan snart ett, och om Loppan avslutar sina mjölkvampyrlekar snart hinner jag kanske sova hela fem timmar, vilket skulle vara nice (nej, jag är inte ironisk, jag snittar på 3h/natt)
/Emi
måndag 1 augusti 2011
...fot i rumpan!...
Om jag nu kommer hinna skriva.. Nåväl.
Det verkar som att jag kanske kommer plugga i höst ändå. Det trodde jag banne mig aldrig! Har varit i kontakt med Lunds kommun och skall tala med Trellborgs kommun så snart jag kan, men de är på semester en vecka till. Vore sagolikt om jag kunde få avsluta min utbildning på Tau.
Bloggen har i alla fall fått ny design och skall försöka hålla den någorlunda uppdaterad hädanefter, i den mån mitt hektiska liv tillåter mig. Höhö.
/Emi
tisdag 16 mars 2010
...okelidokeli...
Annars är det bra, har mest bakat cupcakes på sistone, ny hobby =)
fredag 26 februari 2010
...Spiromeeeter...
Nästa fredag skall jag kolla lungfunktionen med hjälp av spirometri. Tydligen skall jag inte tvätta håret iförd korsett innan??
tisdag 23 februari 2010
....Sjukdomar sjukdomar....
Varning, lång text!
onsdag 19 november 2008
...fröken Svinvad goes Burton...
torsdag 13 november 2008
...fröken Svinvad har Svaret!...
Efter ett halvt livs katastrofer baserade på mina eviga sömnproblem har jag äntligen hittat svaret på gåtan! Helt underbart! Skall försöka komma ur sängen imorgon så jag kan boka en tid hos en läkare så jag kan få en diagnos, och med det lite annan hjälp än "jamen du får väl lägga dig lite tidigare", eller "jamen det är väl bara att ställa klockan"
WOHOOOOOO!!!
http://en.wikipedia.org/wiki/Delayed_sleep_phase_syndrome
Delayed sleep-phase syndrome (DSPS), also known as delayed sleep-phase disorder (DSPD) or delayed sleep-phase type (DSPT), is a circadian rhythm sleep disorder, a chronic disorder of the timing of sleep, peak period of alertness, core body temperature, hormonal and other daily rhythms relative to the usual norms. People with DSPS tend to fall asleep some hours after midnight and have difficulty waking up in the morning.
Often, people with the disorder report that they cannot sleep until early morning, but they fall asleep at about the same time every "night", no matter what time they go to bed. Unless they have another sleep disorder such as sleep apnea in addition to DSPS, patients can sleep well and have a normal need for sleep. Therefore, they find it very difficult to wake up in time for a typical school or work day. If, however, they are allowed to follow their own schedule, e.g. sleeping from 4 a.m. to noon, they sleep soundly, awaken spontaneously, and do not feel sleepy again until their next "night".
Dagens känsla:
...ren och skär lättnad...
torsdag 23 oktober 2008
...fröken Svinvad brottas med sömngnetterna...
Jag får ingen ordning på min dygnsrytm. Vaknade 16.00 efter att ha sovit 18 timmar. Jag hade förvisso vakat över natten så jag kunde somna tidigt, men ingenting fungerar. I min desperation har jag nu kontaktat en sömnforskare på Lunds universitet för att de om de kan hjälpa mig på något sätt. Om inte annat som forskningsobjekt..
På onsdag i nästa vecka skall jag upp till Boden för att hälsa på min käre Far och Farmor. Vet inte riktigt hur länge jag stannar men blir väl någon vecka. Bäst jag fixat till dygnsrytmen tills dess för jag vill banne mig inte utsätta min snart 97-åriga farmor för att hennes nästan 30-åriga sondotter ligger och trynar när hon vill käka lunch med mig. (Dessutom vill jag inte missa hennes luncher, farmors mat is da shit!)
Detta med sömnen är verkligen en generationsfråga. Min farmors mor Olga brukade tydligen sova till 12 på dagarna, farmor lägger sig vid 23 men brukar läsa till 00-01, och kan bara sova om hon tar en sömntablett, sedan går hon upp vid 10-11. Hon fattar inte alls vad hennes pensionärsvänner gör uppe vid 6 på morgonen och ställer sig helt oförstående till hur någon människa på jorden skulle vilja gå upp så tidigt. Min Far brukar vara uppe och drälla och kolla på film till 3-4 på morgonen, och sedan sover han till allt mellan 11-14. Sedan jobbar han visserligen natt ibland och sover längre av den anledningen. Själv är jag helt hopplös och har den senaste månaden inte somnat innan 06 och kommit upp 14-16. Det verkar bara bli värre för var generation, hur tusan skall mina ungar bli?? Finns det natt-dagis tro!?
Dessutom missar man den fina hösten som snart somnar lika hårt som jag gör om kvällarna. Suck.
Dagens känsla:
...frustration...
torsdag 25 september 2008
...fröken Svinvad på burk...
* Fröken Svinvad skall bli Fru Svinvad från och med sommaren 2009
* Har jobbat på Massive Entertainment (igen) som speltestare fram till siste augusti.
*Spelade in långfilm med pojken i somras, hade varsin huvudroll i filmen På Djupet, premiär 2009 i din närmaste dvd-hylla
*Har flyttat hem till Lund igen, delar nu ett palats på 24 kvadrat med pojken. Skavsårsmys!
*Skall i veckan registrera företag och på heltid jobba med Grafisk Design. Jinjibri Design kommer skrället heta
Kotletter med nudlar
...och två äpplen
måndag 4 december 2006
...fröken Svinvad botaniserar bland Köttknoppar och Knallhattar...
I övrigt hade vi julmys-adventspys igår. Ypperligt bakfull efter en mycket trevlig kväll i Lund i vänners glada lag kastades jag in i vild bakfrenesi. Vi drack en massa (tre olika sorter) glögg, bakade roliga pepparkakor och lussebullar och njöt av den julstämning bara ett regnigt Malmö kan skänka. Lägg märke till att pepparkakan bredvid pacmanhuvudet är en maraboustork. Underligt djur som pojken har en...besynnerlig fetisch för. Bäst jag bifogar en bild så ni inser hur allvarligt det är... Bilden till höger om Mr. Pacman skall nog vara Zoidberg...
Sist men inte minst skall vi på visning på onsdag. Av lägenhet. Byggår 2006, tvåa på 53.5 kvadrat, 6123 kr/månad inkl. värme vatten och garage. I Lund. Förstahandskontrakt. Det är helt vansinnigt. Skulle vi få den kommer det mer om det, annars raderar jag säkerligen inlägget i ren frustration...men inte förvåning.
Ännu mer sist så kan jag tala om att det är filminspelning igen. Den 10 dec skall jag komplettera filmen Kåren under en heldag vilket ger en trevlig tusing, och sedan den 13:e, alltså självaste lucia, är det inspelning av en maskeradscen för Accordion Film på Privé här i Malmö. Har bett snällt att få ha en av dräkterna från Malmö Opera. Hoppas stenhårt på ryschpysch! Är dock bara statistroll. Men alltid kul, och jag känner ju teamet sedan innan. En flaska i huvudet som jag var med i, är tydligen färdig och det blir visning i januari. Kul! Pojken har desto roligare, om han har tur vill säga. Han skall på provfilmning för en Carlsbergreklam imorgon, som ger glada niotusen. Spännande...
Spänd och nervös förväntan
...och lite fnitter




