tisdag 20 september 2011

...pyssel och stök...

Jag ber om ursäkt för att det varit lite glest med uppdateringar här.  Det är upp och ner och fullt upp! Jag håller på att göra massa illustrationer till en android-app som skall vara klar i december, plus att jag gör prototyper till gosedjur jag skall sälja, plus att jag har ett par beställningar, plus att vi varit bortresta, plus att jag har världens underbaraste barn plus att Bastian fyller två ÅR imorgon!! Hur gick det till?

Vi handlade en present till honom idag, och när jag satt på bussen på väg hem tittade jag på etiketten min man skrivit där det stod "grattis på två-årsdagen Bastian önskar mamma och pappa." Och då blev det alldeles suddigt och blött i ögonen. Tänk att "mamma" är jag.. Helt otroligt. Undrar när det ska sjunka in att man är förälder?

Men nu hinner jag inte skriva mer för nu måste jag baka tårta, hepphepp!!

torsdag 1 september 2011

...nattligheter...

Jaha, så sitter man här igen och filurar mitt i natten... Jag har lyckats vända på dygnet nu när maken har semester, så jag försöker vända det rätt. Nackdelen med det är att man blir otroligt trött. Fördelen är mååånga timmar alldeles för sig själv i tysssstnad. Det har minsann inte hänt på en sådär nio månader i alla fall!

Det lustiga som händer när jag plötsligt får en massa egentid är att jag verkligen inte vet vad jag skall göra med den! Jag vill liksom göra allt samtidigt! Samtidigt som jag bara vill slappa. Men men. Jag har mycket att fundera på, men inget jag skall tråka ut er med här.

Förhoppningsvis kommer jag ihåg att boka en tid på vårdcentralen i morgon för min tinnitus. Det har tjutit i öronen på mig nu i två veckor, och jag börjar bli rätt leds på det hela. Jag tror att det beror på att jag biter ihop käkarna hårt som tusan när jag sover, men vet inte riktigt hur ajg skall sluta med det, eller varför jag över huvudtaget börjat.









Min lilla hantverksstuga har nu tre beställningar i alla fall, vilket är kul. Väntar på en stor leverans tyger ifrån stoff och stil, iiiih!

lördag 27 augusti 2011

...tivoli...

Det gamla klassiska Axels Nöjesfält är i stan. Försökte övertyga min son om hur roligt det är med karuseller, men han var inte impad. Vi ska dit imorgon igen, och med de sju biljetter som finns kvar kanske jag roterar på min favvokarusell hela eftermiddagen! Höhö!

Virvelvinden - min stora kärlek!

torsdag 25 augusti 2011

..hmmm...

Pillar på logga. Kanske kanske? Jag måste slänga upp den någonstans för att kunna lägga upp den någonstans, så ber om ursäkt om det ser sinnessjukt ut. Men det är väl ingen som läser denna bloggen ändå :D


onsdag 24 augusti 2011

...huvudbry...

Hu.

Jag sitter här i natten och försöker finurla ut hur tusan jag skall göra med hemsida för eventuell försäljning av mina alster. Det går inte alls bra. Känns sjukt att jag som är utbildad inom grafisk design sitter och stirrar på datorn som en idiot utan att ha en aning om hur jag gör en egen websida... argh.


söndag 21 augusti 2011

...en resa i motsrävighetens tecken...

Hmm, detta blir nog ett långt inlägg. Jag och min käre make har tillsammans med lilla dottern varit i huvudstaden på bröllop! Fantastisk kväll i Riddarhuset som endast solkades lite av att lilla Lorp inte var ett dugg imponerad av antalet gäster och ljudnivån, utan gjorde sitt bästa att överrösta dem alla genom att leka panisk mistlur. Vi löste problemet med att alternera intagandet av mat, så att allt umgänge och födointag skedde i skift där den ene vallade dotter i tomma salar och den andre umgicks, åt och hade trevligt. Naturligtvis glömde vi bort varandra ett par gånger. Hemfärd skedde för Livias skull vid tolv då vi tog en taxi hem genom ösregnet.

Detta var alltså igår. Idag var vi ute hos min käre bror med familj på Lidingö och åt en lunch som bestod av en otroligt god sallad som mycket troligt kommer dyka upp i min matblogg så småningom. Vi hann tyvärr inte vara där så länge eftersom vi hade ett tåg att passa, men ett par timmar hann vi ses i alla fall. Sedan började...


...den långa resan hem

Min bror var gullig nog och skjutsade oss  hela vägen till Skeppargatan på Östermalm där vi huserade. Tack vare detta fick vi lite extra tid så jag hann ge loppan mat innan vi stack. Vi samlade ihop oss själva samt våra saker och gick ner till porten bara för att upptäcka att skyarna hade öppnat sig. På med regnskydd på barnvagnen och iväg i stora kliv till T-banan på Karlaplan.

Där hittade vi ingen hiss, så vi gick in på köpcentrumet Fältöversten och letade där, men ingen hiss uppenbarade sig där heller, så det var bara att kånka ner våra två stora bagar plus två påsar samt barnvagn innehållandes liten Lorp ner för trapporna. När vi väl hade köpt biljetter hade vi troligen precis missat ett tåg, för det var åtta minuter tills nästa skulle gå till T-centralen där vi skulle ta vårt tåg. Detta innebar en viss stress i min mage eftersom det skulle innebära att vi hade tio minuter på oss när vi kom till T-centralen att hitta en hiss som tog oss upp till långa gången, knalla ner för den och sedan hitta rätt perrong och kliva på tåget med barnvagn (som vi var tvungna att ta av hjulen på för att få ombord den på tåget). Borde funka, men bara om inget gick snett. Med det var en sådan dag idag.

När vi kom fram till T-centralen var det tjockt med folk och rätt svårframkomligt med alla våra grejer, men vi tog oss fram till hissen, som såklart hade en stor fin röd lapp som glatt förkunnade att hissen var trasig. Så då var det bara att göra samma manöver som tidigare, fast i en längre trappa denna gång. En tredjedels väg uppför trappen medan vi bar på lillan i vagnen ramlade en påse som legat under vagnen ut, och ett litet hav av barnleksaker föll ut i trappen.

Det är lite svårt att plocka upp saker när man har händerna fulla av barnvagn, så jag hann nog få lite stirrig blick i mitt tidspressade tillstånd innan två personer magiskt uppenbarade sig, där den ena hjälpte till att plocka sakerna i påsen och den andra hjälpte till med vagnen. Och detta i Stockholm, där folk inte brukar vara direkt snabba på att hjälpa främlingar. Mycket uppskattat.

Väl uppe försökte vi ta igen vår förlorade tid genom att pinna på ännu snabbare. Vilket var lättare sagt än gjort genom folkhavet.

Vi kom i alla fall fram till perrongen med fem minuter i godo, och när vi skulle ta hissen stod det en tjej därinne med en jättelik resväska, så jag sa till Ricki att ta trappen så skulle jag ta hissen med barnvagnen. Bökade stressat och galet klumpigt in vagnen och försökte åka upp med den. Vilket hissen tydligen tyckte var en urusel idé, för den rörde sig minsann inte ur fläcken. Både jag och tjejen med megaväskan fick något vilt i blicken när vi insåg att även denna hiss var trasig. Så ut ur den förbannade pissluktande hissen och fram med telefonen för att ringa Ricki så han kunde hjälpa mig upp med vagnen. Tre minuter till avgång. Ringer Ricki, då dör telefonen!! Trots att den nästan är fulladdad! Försöker ropa men han hör mig inte. Stress.

Då förbarmar sig den hjältemodiga tjejen med megaväskan, och kånkar först upp sin väska, och hjälper mig sedan med vagnen upp för halva trappen. och sedan dyker Ricki upp (tack tack tack snälla tjej med megaväska). Kommer upp på perrongen regnblöt som en dränkt råtta, svettig och adrenalinstinn som aldrig förr, bara för att konstatera att tåget är 20 minuter försenat. Gah!

Eftersom tåget är sent blir det lite hetsigt när alla ska på samtidigt och sådär, men inget anmärkningsvärt. Lilla Lorp var rätt gnällig hela resan ner, men annars gick resten av tågturen utan missöden.

Vi rullar in i Malmö vid elva på kvällen mitt under Malmöfestivalen, så det är fullt med folk. Men inga problem att köpa biljett och hitta ett tåg till Hyllie dit vi skulle för att hämta vår bil på Rickis jobb-parkering. Vi åkte dessutom med ett av de nya tågen och jag blev verkligen otroligt impad! Mycket snyggt!

När vi är framme vid Hylle promenerar vi en tio minuten en kvart eller så för att komma fram till Rickis jobb där bilden står och väntar på oss. Byggnaden är inhägnad och man tar sig in genom en väldig metallgrind som öppnas med passerkort samt kod. Men Ricki har glömt koden.

...

Efter att ha slagit in samma kod varje dag i två år, lyckas han glömma bort den just precis den dag vi råkar stå där med en himla massa packning, en trött gnällig bebis med bajsfylld blöja (och inget att byta till eftersom hennes mamma är en klant), trötta och resdammiga efter närmare sex timmar på tåg, strax innan tolv på natten, mitt ute i ingenstans och har vår bil femtio meter bort men kommer inte åt den eftersom min älskade make fått totalt hjärnsläpp.

Så han prövar igen. Och igen. Och igen. Och igen. Och igen, men då lyser det ilsket rött 3x fel kod! vilket vi trodde innebar att det inte gick fler gånger så jag börjar muttra ganska ivrigt. Dock går det att pröva igen efter en liten stund. Så nytt försök på nytt försök i all oändlighet (med olika kombinationer såklart).

Efter en kvart eller så breder jag ut en filt på gräset och sätter mig ner och lutar mig mot staketet för att amma loppan som blivit väldigt missnöjd med tillvaron. Det måste verkligen ha sett helt vansinnigt ut alltihopa. Jag tror dessutom att grinden är kameraövervakad, så någon lär klia sig i huvudet om de ser övervakningsfilmen. Klockan var då kvart över tolv, men jag hade luskat ut att det gick en buss från Hyllie station klockan ett, så gick allt åt skogen kunde vi gå tillbaka och ta den till Trelleborg, för att sedan ta en tjugofem minuters promenix hem genom Trellehulla, vilket vi alla såg omåttligt mycket fram emot med all tung packning!

Jag fick Ricki att spatsera omkring och försöka tänka på annat för att se om koden skulle ploppa upp i huvudet, vi försökte skriva upp alla misslyckade försök, jag försökte få honom att bara slå koden utan att tänka, men fel fel fel fel. Han morrade, jag kånkade bebis och peppade.

Vid halv ett någon gång sade jag till honom att strunta i det och berätta för mig om sitt första minne istället. Då berättade han om en händelse jag redan kände till. Jag frågade istället efter nästa minnesbild, och då drog han sig till minnes hur han hade bajsat genom blöjan och en rund liten bajsboll hade trillat ner längs benet och rullat iväg från hans byxben. En diskussion uppstod om huruvida han verkligen kom ihåg något från blöjåldern, och om han verkligen haft blöja på sig vid tillfället eller ej. Jag avbröt det hela genom att säga till honom att snabbt slå koden, vilket han gjorde. Grönt! Halleluja!

Vi konstaterade att jag är ett geni (höhö) och väntade på att grinden skulle öppnas. En saftblandare blinkade glatt, och grinden surrade, men ingenting! En halvtimmes kamp för att komma på den förbannade koden och så vägrar grindhelvetet öppna sig!! Vi prövade med rätt kod igen, samma resultat. Happ!

Alldeles på insidan av grinden fanns den andra kodmackapären, så vi tänkte att det kanske funkar om man testar inifrån istället. Detta innebar att man fick sträcka sig in genom gallret och först flasha passerkortet för att sedan slå koden genom att bara känna sig fram på knapparna eftersom man inte kunde se dem från det hållet. Jag blev lite nervös, eftersom det fanns en viss risk att skada sig ordentligt om grinden började öppna sig utan att man hunnit dra tillbaka armen om grinden rörde sig åt höger. Men Ricki lugnade mig med att den rörde sig åt vänster, och garanterade att han var säker på sin sak. Eftersom det var lite svårt att både flasha kortet och trycka på knapparna fick jag hantera bebis och kort medans Ricki slog koden. Efter femte försöket lyckades han få in rätt kod. Vi väntade andakstsfullt, men näpp.

Ricki utbrast frustrerat att det var väl ända själva fan att vi kommit så långt bara för att upptäcka att grinden inte funkade som den skulle. Efter han sagt detta drog han först frustrerat i grinden åt det håll han sagt att den skulle öppna sig. Sedan drog han den åt armbrytarhållet, och jepp..Då glider eländet upp! Så vi kunde knuffa upp den manuellt. Mycket underligt men samtidigt väldigt underbart!

Maken kutade in och hämtade bilen fort som tusan innan något annat elände inträffade, och jag drog igen grinden. Sedan testade Ricki att öppna den för hand när inte det var grönt ljus så att säga, och den gick att öppna då med! Så den hade gått att öppna hela tiden! Argh!!!

Nu när jag skriver detta och betänker att det lyste lampor inne på kontoret börjar jag ju fundera på anledningen till detta. Då tänkte vi att den bara var trasig, men tänk om det var inbrott? Måste tala med maken om det imorgon!

Vi kunde i alla fall tuffa hem med bilen till Trelleborg, byta blöja på dotter samt lägga henne, och hittade dessutom ett utbetalningskort på 1500 under brevlådan, vilket är extremt välkommet!

Slutet gott allting gott. Nu är klockan 4.10 och jag skall äntligen krypa i säng och sova. Jag ber om ursäkt ifall min berättelse varit långrandig. Tro mig, det var den för oss också!




















Godnatt!

P.S Jag beklagar att min kommatering och meningsbyggnad är en katastrof (för att inte tala om stycke-indelningen) men jag ser dubbelt av trötthet så skyller på det!



lördag 13 augusti 2011

...Sömnad...

Uäääk. Fredag midnatt och jag har sovit fem timmar sedan i onsdags. Nästan klar med klänningen nu, skall sy på ett dekorativt band och sedan skall eländet fållas. Med andra ord blir det ytterligare en passande katt-bild!


torsdag 11 augusti 2011

...Bludder...

Jösses vad jag är trött. Tre i morse tröttnade jag på att frysa fötterna av mig och fick inse att sömn och dödskyla inte går hand i hand, och roffade åt mig ett extratäcke i Bastians rum. När jag kom tillbaka till min osköna kalla säng låg en liten Lorp där och var klarvaken. Och glad. Väldigt trevligt för henne, men inte lika trevligt för mig. Sedan fick jag amma henne i ca två timmar eftersom hon började skrika så fort hon släppte taget. Då var klockan alltså fem och jag somnade. En timme senare vaknade jag och trodde Bastian vaknat, men det visade sig vara maken som stigit upp. Somnade om och klockan sju vaknade Bastian. Yay.

Jag har med andra ord varit aningens trött idag. Som vanligt. Och nu skall jag lägga mig, för jag har hunnit glömma bort allt jag skulle skriva eftersom jag under tiden jag skrivit denna lilla text försökt natta Loppan och gett henne mat under en halvtimme. Jag återkommer när jag funnit min hjärna igen!















onsdag 3 augusti 2011

...kaffe...

Mmmmm.. Sitter med glada Gurglan bredvid mig och njuter av en ruskigt god kopp kaffe efter att ha fått sova en hel natt (om man bortser från Bastians hysteriska utbrott vid 04 och att Loppan vaknade kl 6 första gången). Mycket trevligt! Vädret är vackert och maken med son befinner sig i Falsterbo hos min svärmor och svägerska med tillhörande familjer. Dit skall jag också sälla mig om några timmar när jag har attack-sytt lite på den blivande aftonklänningen.

Jag gjorde ett otroligt klantigt felgrepp igår när jag skulle klippa ut första delen till Loppans klänning och klippte när delar av tyget hängde ner från bordet. Klart det blir snett när tyget dras av tyngden. Suck. Fail. Bara att hoppas på att det antingen går att rätta till eller att det finns tyg nog till en ny del.

Jag drömde för övrigt om min svärmor i natt. Jag hade i drömmen sett att de hade svarta tallrikar på sommarstället, och tänkte då muntert att då kunde jag ju fylla på hennes förråd så det räckte med tallrikar om hon skulle få många gäster någon gång. Hennes min när hon i drömmen öppnade ett fint inslaget paket med odiskade, dammiga och kletiga tallrikar var inte överdrivet tacksam kan jag säga. Mitt dröm-jag skämdes som en lemur och sade "oj, jag glömde visst diska dem". Tolkning?

tisdag 2 augusti 2011

lilla Lorp

Min älskade lilla lurpa! Hon ser helt sned ut p.g.a tyngdkraften, lurp lurp! Snart är hon 8 månader. Helt sjukt.
Published with Blogger-droid v1.7.4

...sy sy sy...

Den 19 augusti ska vi på bröllop på riddarhuset i Sthlm. Vilket ska bli jättekul! Tills dess skall jag ha förvandlat tygerna ovan till ett stycke grön aftonklänning i Ems-format, samt ett stycke guldbrokadig mini-aftonklänning i bebisformat. Spännande. Dessutom har jag lagt ut min brudklänning inklusive underkjol på blocket, så hoppas nu ingen vill köpa dem innan dess...Hehe.

Jag har just läst ut en bok, vilket är något alldeles oerhört när man har två blöjbarn. En bok som alla pappor borde läsa, såväl blivande som varande som i de som ens tänkt tanken att en dag bli pappa. Och detsamma gäller mammor. Alla borde helt enkelt läsa den. Jag tyckte den beskrev spot-on hur det är att bli mamma, (och anledningen till att man vill mörda när folk tror att mammaledighet är semester.)






Nu är klockan snart ett, och om Loppan avslutar sina mjölkvampyrlekar snart hinner jag kanske sova hela fem timmar, vilket skulle vara nice (nej, jag är inte ironisk, jag snittar på 3h/natt)

/Emi
Published with Blogger-droid v1.7.4

måndag 1 augusti 2011

...fot i rumpan!...

Nej, nu är det dags att dra tag i den här fåniga bloggen! Upptäckte att jag sitter med fem olika bloggar som handlar om allt från matlagning till hantverk till sömnproblem, men liksom ingen där jag kan skriva om min vardag. Om mig själv. Som blöjbarnsmamma har man nog lite utrymme med sig själv, så då borde jag ju i alla fall kunna få ha en liten hörna på nätet tycker jag.

Om jag nu kommer hinna skriva.. Nåväl.

Det verkar som att jag kanske kommer plugga i höst ändå. Det trodde jag banne mig aldrig! Har varit i kontakt med Lunds kommun  och skall tala med Trellborgs kommun så snart jag kan, men de är på semester en vecka till. Vore sagolikt om jag kunde få avsluta min utbildning på Tau.

Bloggen har i alla fall fått ny design och skall försöka hålla den någorlunda uppdaterad hädanefter, i den mån mitt hektiska liv tillåter mig. Höhö.

/Emi

tisdag 16 mars 2010

...okelidokeli...

Jag kanske skulle uppdatera lite och tala om att spirometrin gick jättebra! Lungorna funkade precis som de ska, jätteskönt! Nu får vi se om jag lämnar in blodprov för att ta redan på vilka anlag jag bär, samt lyckas tjata till mig en lungröntgen för att vara helt på det klara. Har fortfarande inte fått svar på sonens tester.

Annars är det bra, har mest bakat cupcakes på sistone, ny hobby =)




fredag 26 februari 2010

...Spiromeeeter...

Nästa fredag skall jag kolla lungfunktionen med hjälp av spirometri. Tydligen skall jag inte tvätta håret iförd korsett innan??

tisdag 23 februari 2010

....Sjukdomar sjukdomar....

Jag är fundamentalt värdelös på att skriva här, men eftersom jag startat två nya bloggar som handlar om min son (ja se, har hunnit få ett barn sen sist jag skrev, bara en sån sak!!) så är det närmare till hands att faktiskt kanske skriva något om sig själv också. Men har inga roliga saker att berätta. 

Denna våren har jag lyckats få besked om att jag har två potensiellt sett (vid misskötsel) dödliga genetiska sjukdomar. Dels diabetes typ 1 (vilket ju inte är så jättedramatiskt egentligen eftersom man har goda förutsättningar att leva ett heeelt nomalt liv bara man sköter den, bryr mig inte så mycket i det) samt alfa1antitrypsinbrist. Måttlig sådan. Istället för att jag sitter och förklarar vad det är så klistrar jag lat som jag är in den här utomordentliga texten ifrån aatregistry.com:

Varning, lång text!


This information is being provided to help you understand AAT deficiency (or alpha-antitrypsin deficiency). Some of the terms may be confusing at first. This information is not a substitute for your doctor. If you have questions about this information, don't hesitate to ask him or her. 
AAT Deficiency is a hereditary defect in body chemistry. Approximately 100,000 Americans have it.
What is AAT?
Alpha-antitrypsin (which we will call AAT) is a protein that circulates in your blood. It is also called "alpha-proteinase inhibitor" by some scientists. Most of the AAT in your blood is made in your liver. AAT protects the tissues of your body from being damaged by substances contained in white blood cells. 
Why is AAT important?
White blood cells contain substances ("enzymes") that help them to move through tissues, clean up wounds, and perform other valuable, healthy functions. However, the activities of these substances must be strictly controlled, or they can attack normal tissues in your body. AAT normally provides one type of protection against these enzymes. 
What is AAT deficiency?
AAT deficiency is an inherited condition in which the AAT produced by your body is different from most people's. If you have AAT deficiency, your AAT works nearly as well as the normal type, but the amount in your blood is very low. Most people have 7 to 10 times more AAT in their blood than people who have AAT deficiency. 
How can AAT deficiency be harmful?
Lung problems: The structure of the lung is very delicate. White blood cells are always present in the lungs, where they remove dust, fight infections, and perform other valuable functions. However, the substances released by white blood cells can damage the tiny air sacs in the lungs when the protection from AAT is less than normal. 
Over many years, the tiny air sacs often break down in people who have AAT deficiency, and emphysema results. The lung works less efficiently if this happens, and breathing becomes difficult. Medical science has not yet found a way to reverse this problem. If you have AAT deficiency, you and your doctor will want to be especially careful to protect your lungs. 
Liver problems: AAT is made in your liver. AAT deficiency causes a mild strain on your liver, which may or may not cause noticeable health problems. People with AAT deficiency may develop liver problems, either just after birth or later, beginning in middle age. Your doctor may want to do some tests to check on your liver. 
How is AAT deficiency inherited?
AAT deficiency is caused by a pair of genes. One of these genes is inherited from each of your parents. A person has the disease only if he or she inherits two genes for AAT deficiency. 
People who have only one gene for AAT deficiency do not have the disease, but they are "carriers" of the deficiency. Their AAT levels are usually lower than normal, but this does not cause a serious risk of health problems. If you have AAT deficiency, both of your parents are probably carriers. When a carrier has children with someone who also carries the gene, any of their children could inherit two of the abnormal genes (and thus have AAT deficiency). The brothers and sisters of people with AAT deficiency have a one-in-four chance of also having two deficiency genes, and therefore having AAT deficiency. 
The great majority of people in the United States have two normal genes for AAT. If you have AAT deficiency, the chances are very great that your partner has two normal genes. You will pass on one gene for the deficiency to each of your children, but they will be carriers and will not have AAT deficiency. The exceptions to this rule occur if one of your children also gets a gene for the deficiency from your partner. It may be appropriate to test your partner to see if he or she is a carrier, because about three out of every hundred people in the United States are (see "Testing for AAT Deficiency").
You should consider informing your family members, especially since each of your brothers and sisters has a one-in-four chance of also having AAT deficiency. The AAT Deficiency Detection Center can test your family members if they contact us (confidentially, if they wish), or their doctors may contact us. If they decided to be tested, they should have a test that detects carriers ("phenotyping" or "genotyping").
Why do some people with AAT deficiency become ill, while others appear healthy?
There are only partial answers for this important question. In some people with AAT deficiency, other factors contribute to lung problems. The most important ones known are smoking, asthma, and lung infections. Medical research is trying to find other things that contribute to lung problems in AAT deficiency. The Alpha One International Registry is trying to provide answers to these questions by studying families of people with AAT deficiency.
We have little information about the underlying causes of variability in liver problems in AAT deficiency, but most people do not develop serious liver disease. 
It is possible for some people with AAT deficiency to live a full, normal life, especially if they do not smoke, but they should take special care of their lungs, have periodic health check-ups, and notify their doctors of any new symptoms. 
What medical tests should I have?
You should discuss this question with your doctor. Besides the usual examination, he or she may ask for special tests of your lungs and liver. These could include breathing tests, chest X-rays, a CT scan of your chest, tests of the amount of oxygen in your blood (another test of your lung function), and other blood tests including tests of liver function. 
Your doctor may want to repeat these tests over time to track your progress or to monitor the effects of treatment. 
What about smoking? (jag har rökt 15 år av mitt liv)
If you have AAT deficiency, you absolutely must not smoke! If you are smoking now, stop immediately! If you have difficulty quitting, get help from your doctor. Medications and smoking cessation programs have been shown to help people quit. If you don't smoke, don't start. Staying away from cigarettes is the single most important thing that you can do to preserve your health. 
Remember, if you have AAT deficiency you have a special reason to quit. Smoking attracts white blood cells to the lungs in large numbers, and speeds the development of lung disease.Remember that your lungs do not have normal defenses against the substances contained in white blood cells. 
There are many ways to quit smoking. Work out a plan with your doctor. Your local branch of the American Lung Association can also help you. Try again if you don't succeed in quitting on the first attempt. Many successful quitters fail the first time they try. As a group, people with AAT deficiency are quite successful in quitting. 
Is there treatment for AAT deficiency?
General measures: If you have lung problems, your doctor may prescribe medicine to help your lungs function and to reduce the number of white blood cells in your lungs. If you have asthma, it is especially important to control it. Call your doctor at the first sign of a chest cold or other chest infection, since white blood cells come into the lungs to fight these infections. Your doctor may want to vaccinate you against influenza and pneumonia. Receiving extra oxygen to breathe can be lifesaving for people whose blood oxygen is low. Your doctor may want to recommend an exercise plan or exercise program. Many people are helped by involvement with support groups, which can provide you with information and companionship. 
Specific treatment: Augmentation therapy is now available to boost the level of AAT in your blood. This therapy, the first specific treatment for AAT deficiency, may slow or stop the progression of lung disease. The currently marketed product is called Prolastin. It must be given directly into a vein at regular intervals. Alternative products are now being developed, and some of them are being actively studied or are awaiting approval from the Food and Drug Administration.
What is augmentation therapy?
Augmentation therapy provides you with AAT that has been purified from the blood of other people. Prolastin is a concentrated form of AAT that has been derived from human blood, then packaged in a form that is stable until it is used. It is normally given once a week. It increases the AAT in your blood to levels that should help to protect your lungs. There is no form of the product that you can take by mouth. If your doctor advises you to take Prolastin, you must receive it for the rest of your life to continually renew the supply of AAT in your blood. 
Prolastin is not a cure, and it cannot reverse lung problems that already exist. It does not treat or prevent liver problems. Clinical studies have suggested that it slows the progression of lung problems in people who have moderately severe emphysema, and it may prolong life in these people. 
The safety record with administration of Prolastin has been excellent. In particular, there have been no reports of getting an infection from it. The part of the blood used to make Prolastin has been tested for antibody to the AIDS virus and for hepatitis B. Prolastin is heat-treated to further decrease the risk of infection. This means that there is no reason to think that anyone could get an infection from it. However, as an additional safety measure, you should be vaccinated against hepatitis B before receiving Prolastin. 
You may want to discuss Prolastin treatment with your doctor. If you do not have lung problems, or if you already have very severe lung problems, Prolastin may not be appropriate for you.


Dagens känsla:
Oro







onsdag 19 november 2008

...fröken Svinvad goes Burton...

Wahey, titta vad jag hittade! Gud vad jag älskar den där filmen! Och nu kan man göra egna små söta monstriga avatarer=) Nu skall vi se om mina html-skills funkar så bra att jag kan embedda den här...

torsdag 13 november 2008

...fröken Svinvad har Svaret!...

HAH!

Efter ett halvt livs katastrofer baserade på mina eviga sömnproblem har jag äntligen hittat svaret på gåtan! Helt underbart! Skall försöka komma ur sängen imorgon så jag kan boka en tid hos en läkare så jag kan få en diagnos, och med det lite annan hjälp än "jamen du får väl lägga dig lite tidigare", eller "jamen det är väl bara att ställa klockan"

WOHOOOOOO!!!

http://en.wikipedia.org/wiki/Delayed_sleep_phase_syndrome

Delayed sleep-phase syndrome (DSPS), also known as delayed sleep-phase disorder (DSPD) or delayed sleep-phase type (DSPT), is a circadian rhythm sleep disorder, a chronic disorder of the timing of sleep, peak period of alertness, core body temperature, hormonal and other daily rhythms relative to the usual norms. People with DSPS tend to fall asleep some hours after midnight and have difficulty waking up in the morning.

Often, people with the disorder report that they cannot sleep until early morning, but they fall asleep at about the same time every "night", no matter what time they go to bed. Unless they have another sleep disorder such as sleep apnea in addition to DSPS, patients can sleep well and have a normal need for sleep. Therefore, they find it very difficult to wake up in time for a typical school or work day. If, however, they are allowed to follow their own schedule, e.g. sleeping from 4 a.m. to noon, they sleep soundly, awaken spontaneously, and do not feel sleepy again until their next "night".



Dagens känsla:

...ren och skär lättnad...

torsdag 23 oktober 2008

...fröken Svinvad brottas med sömngnetterna...


Jag blir snart helt vansinnig!

Jag får ingen ordning på min dygnsrytm. Vaknade 16.00 efter att ha sovit 18 timmar. Jag hade förvisso vakat över natten så jag kunde somna tidigt, men ingenting fungerar. I min desperation har jag nu kontaktat en sömnforskare på Lunds universitet för att de om de kan hjälpa mig på något sätt. Om inte annat som forskningsobjekt..

På onsdag i nästa vecka skall jag upp till Boden för att hälsa på min käre Far och Farmor. Vet inte riktigt hur länge jag stannar men blir väl någon vecka. Bäst jag fixat till dygnsrytmen tills dess för jag vill banne mig inte utsätta min snart 97-åriga farmor för att hennes nästan 30-åriga sondotter ligger och trynar när hon vill käka lunch med mig. (Dessutom vill jag inte missa hennes luncher, farmors mat is da shit!)

Detta med sömnen är verkligen en generationsfråga. Min farmors mor Olga brukade tydligen sova till 12 på dagarna, farmor lägger sig vid 23 men brukar läsa till 00-01, och kan bara sova om hon tar en sömntablett, sedan går hon upp vid 10-11. Hon fattar inte alls vad hennes pensionärsvänner gör uppe vid 6 på morgonen och ställer sig helt oförstående till hur någon människa på jorden skulle vilja gå upp så tidigt. Min Far brukar vara uppe och drälla och kolla på film till 3-4 på morgonen, och sedan sover han till allt mellan 11-14. Sedan jobbar han visserligen natt ibland och sover längre av den anledningen. Själv är jag helt hopplös och har den senaste månaden inte somnat innan 06 och kommit upp 14-16. Det verkar bara bli värre för var generation, hur tusan skall mina ungar bli?? Finns det natt-dagis tro!?

Dessutom missar man den fina hösten som snart somnar lika hårt som jag gör om kvällarna. Suck.






Dagens känsla:

...frustration...


torsdag 25 september 2008

...fröken Svinvad på burk...

Hmm... Det gick inte sådär toppenbra för mig med bloggandet. Dags för nya tag! Det har hänt lite sedan sist. En kort uppdatering:

* Fröken Svinvad skall bli Fru Svinvad från och med sommaren 2009

* Har jobbat på Massive Entertainment (igen) som speltestare fram till siste augusti.

*Spelade in långfilm med pojken i somras, hade varsin huvudroll i filmen På Djupet, premiär 2009 i din närmaste dvd-hylla

*Har flyttat hem till Lund igen, delar nu ett palats på 24 kvadrat med pojken. Skavsårsmys!

*Skall i veckan registrera företag och på heltid jobba med Grafisk Design. Jinjibri Design kommer skrället heta

Jag samlar med andra ord massor av vuxenpoäng. Så kan det gå. Å andra sidan uppväger jag det hela med att lira så mycket Warhammer Online jag bara hinner och kan. I like! Nya lyan är som sagt liten men mysig och det känns jättebra. Enda abret i solskenshistorien är att det tydligen är enormt lyhört här och jag är så sjung-nödig att jag inte vet vart jag skall ta vägen. Ur askan i elden med andra ord. I kollektiv kan man inte yla som man känner och nu när vi äntligen har eget vill jag inte att grannarna anmäler mig till hyresvärden det första de gör. Å andra sidan är det närmare till radions studio, och jag har redan förhört Bruno om han vill kompa lite om jag lallar lite. Fröken Svinvad, en Bruno och en banjo, kan det bli mer.... eh...? Äh det blir säkert bra. I brist på sång förkovrar jag mig *varning för outning* i.... andras sång. Kan outa mig nästa inlägg, skulle mest bara säga att jag lever och ämnar att börja skriva igen. Hepp!


Dagens rätt:

Kotletter med nudlar

...och två äpplen

måndag 4 december 2006

...fröken Svinvad botaniserar bland Köttknoppar och Knallhattar...

Det var ett tag sedan. Så kan det gå. Ett nytt ord och begrepp myntades igår. Köttknopp. Det är ett kul ord. Jag ser framför mig en fin rabatt fylld till bredden med färgglada och prunknande köttknoppar och knallhattar, som jag kan vattna och tala snällt till. Det är en tilltalande tanke. Den har underhållt mig i två dagar nu och pojken håller på att bli vansinnig på mina spontana och tårdränkta skrattattacker. Så kan det gå.


I övrigt hade vi julmys-adventspys igår. Ypperligt bakfull efter en mycket trevlig kväll i Lund i vänners glada lag kastades jag in i vild bakfrenesi. Vi drack en massa (tre olika sorter) glögg, bakade roliga pepparkakor och lussebullar och njöt av den julstämning bara ett regnigt Malmö kan skänka. Lägg märke till att pepparkakan bredvid pacmanhuvudet är en maraboustork. Underligt djur som pojken har en...besynnerlig fetisch för. Bäst jag bifogar en bild så ni inser hur allvarligt det är... Bilden till höger om Mr. Pacman skall nog vara Zoidberg...



Sist men inte minst skall vi på visning på onsdag. Av lägenhet. Byggår 2006, tvåa på 53.5 kvadrat, 6123 kr/månad inkl. värme vatten och garage. I Lund. Förstahandskontrakt. Det är helt vansinnigt. Skulle vi få den kommer det mer om det, annars raderar jag säkerligen inlägget i ren frustration...men inte förvåning.

Ännu mer sist så kan jag tala om att det är filminspelning igen. Den 10 dec skall jag komplettera filmen Kåren under en heldag vilket ger en trevlig tusing, och sedan den 13:e, alltså självaste lucia, är det inspelning av en maskeradscen för Accordion Film på Privé här i Malmö. Har bett snällt att få ha en av dräkterna från Malmö Opera. Hoppas stenhårt på ryschpysch! Är dock bara statistroll. Men alltid kul, och jag känner ju teamet sedan innan. En flaska i huvudet som jag var med i, är tydligen färdig och det blir visning i januari. Kul! Pojken har desto roligare, om han har tur vill säga. Han skall på provfilmning för en Carlsbergreklam imorgon, som ger glada niotusen. Spännande...


Dagens Känsla:

Spänd och nervös förväntan

...och lite fnitter